20 Dec 2011

Ojdå, så det kan bli

I söndags morse öppnade jag min julkalender som vanligt, den James gjort till mig alldeles själv. Det ligger alltid en liten lapp med något mer eller mindre sockersött budskap i varje lucka tillsammans med choklad, akvarellfärg eller något knasigt av fimolera. Lucka 18 innehöll som vanligt en lapp (en grön) och en liten ring i fimolera. Eftersom vi ofta skämtar om det här med förlovningar skrattade jag en del och tyckte att nu är du ju rolig, det där med att det skulle vara ett skämt trodde jag tills jag läste lappen. Det var visst inte alls ett skämt. Ojdå, lite. Så, nu är vi förlovade! Galet men sant. Vi har inga riktiga ringar än, men James hade gjort dessa i fimolera och det är ju inte fy skam det heller, eller hur?


We got engaged this past Sunday. With Fimo clay rings!

7 comments:

Lizz said...

så himmla underbart!!!!!

Tyg och otyg said...

Haha, vilket roligt frieri! Grattis till er båda!

Dalkullan said...

Åh vad fint! Och grattis igen!

Pysselfarmor said...

Men vilken fin gest att göra ringarna själv! Grattis!

Bubbel said...

Vilket roligt och rart frieri, grattis till er båda!:)

Fiff said...

Grattis till att du har en sån kreativ karl ;-) hihi. Vad roligt! Kul gjort av honom. ♥

Linda said...

Men åh så romantiskt! Vilket perfekt frieri och vilka härliga ringar! Jag vill veta mer om bröllopet!! Och om hur ni berättade nyheten för era familjer! Grattis igen! <3