6 Apr 2011

Wire Men with their ties and collars

Jag vet att min humor oftast anses lite konstig. Inte på ett dåligt sätt eller så men lite smått skruvad och ja, konstig. De här männen är nog en av de där konstiga humor grejerna jag gör.

I know that my sense of humour is considered a little strange. Not in a bad way but still a bit twisted and well, strange. I think these men are one of those strange humour things I make.
 
Sen är dem ju i alla fall lite tjusiga och inte bara humoristiska tycker jag. Fina skuggor blir det av dem också. Lite svårt att fota det bara. 

They are a tiny little bit stunning though and not only humoristic, I think, with their tie and collar. They cast nice shadows too. Just a little difficult to photograph.

Ps. Ett stort tack till er som länkat till min lilla tävling! 4 dagar kvar nu.../A big thank you to those of you who linked to my giveaway! 4 days left now...

7 comments:

Tyg och otyg said...

Det är inget jag skulle göra själv eftersom jag är en sån där användbarhetsfascist som inför mig själv inte kommer undan med att tillverka nåt som jag inte kan hitta ett sätt att bruka. :) Men jag gillar sättet du har "ritat" anletsdragen med ståltråden, tycker det är riktigt coolt.

Svala said...

tja, jag är ju från början bildmänniska eller vad man nu ska kalla det och utbildad bildlärare så för mig faller det sig naturligt att "teckna" med ståltråden. Det är lika mycket skulptur som bild för mig. Istället för en tavla liksom. Jag tänker mig att något som kan aktivera fantasin inte kan vara oanvändbart eller obrukbart, egentligen...

Maria said...

Jag tycker om dem. Man blir glad. Du har en jättefin blogg och gör jättefina saker!

Svala said...

Tack Maria! =o)

metamorphosis said...

Åh, de där var ju jättehärliga! :)
Klart att hantverk ska få vara ROLIGT och inte bara sirligt stiligt hela tiden!

De fick mig av ngn anledning att tänka på en måne och en sol...

Tyg och otyg said...

Sant att det är ju också en sorts funktion.
Nu menade jag förstås inte på nåt sätt att konst är meningslös eller saknar funktion, utan bara att rent personligen tycker jag att det är roligast att tillverka saker som jag kan använda på nåt mer "handgripligt" vis. Jag höll på mycket med bild på olika sätt när jag var yngre, men sen jag började slöjda allt mer har jag nästan helt kommit ifrån det. Har funderat en hel del på hur det kom sig och tror att det där liksom är svaret. Jag skulle önska att min tid räckte till mer lite av varje. :)

Linda said...

Vilka personligheter! Väldigt levande! Jag skulle gilla dem som broscher också, skulle älska att ha en liten farbror på koftan.