21 Mar 2009

Jag har en röd ballong. Igår satte jag den i taket. Det är något fint med röda ballonger.

Prövar och prövar...

Tänker och tänker...

Undrar vad det är jag gör och vad som ska hända sen. Vad blev detta? Vad göra nu? Är det någon mer än jag som inte riktigt förstår sitt eget stoff? Eller sitt eget skapande överhuvudtaget? Jag kommer på mig själv med att tvivla, att ifrågasätta mina motiv och min motivation. Varför gör jag det här egentligen? Har det ett värde? Vad säger det?

Några av er trogna som läser min blogg har undrat vad det är för intagningsprover och vilka skolor jag söker. I sanning har jag bara koll på en skola än så länge, Bollnäs folkhögskola som ger en konstlinje lokaliserad i Gävle. Jag har inte hunnit med att se närmare på någon annan skola även om allt från Nyköping till Hjo varit smått på tapeten. Borlänge har även den en fin textillinje men jag vill inte vara kvar i Dalarna så jag räknar bort den. Kanske att jag söker ändå , vi får se. Som så mycket annat just nu hinner jag inte sätta mig ner med katalogen som ska få avgöra var jag potentiellt hamnar till hösten.

Jag har officiellt haft min sista dag på praktiken nu och ska egentligen ägna tiden åt slutuppgiften vi har att skriva till på torsdag. Det är en ganska bra uppgift och på sätt och vis kan den bli givande. Jag har svårt att koncentrera mig trotts det. Det är så mycket som drar i mina tankar. Det kreativa kaoset jag upprätthåller i ena hörnet, ögonen som gör mig nipprig, lärarrollen med allt vad det innehåller, romanerna jag läser, den muntliga presentationen, slöjden, min onda stela nacke, osäkerhet, uppsägning av lägenheten... Listan kan göras lång. Varför är det så svårt att koncentrera sig, fokusera, på det som måste göras? Jag kan ägna över en och en halv timme åt att trassla upp ett garnnystan utan att tappa fokus det minsta . Men jag kan inte ägna en halvtimme åt att förbereda klart den muntliga presentationen till på måndag eller titta i min kalender vilket datum jag bör flytta ut ur lägenheten.

5 comments:

Lisbet said...

oh, jag gillar hårigheten. Det ser bra ut. Jag är nyfiken. Tvivel, känner igen det. Vad är det jag skriver på egentligen, barnsaga, roman, eller bara flyckt från verkligheten? Har det värde för andra än mig? Finns det alls?

Linda said...

Åh, där fick du till det Erica! Spetstrosan var det som fattades för att sluta bilden, förut saknade jag ett slut på benen. Det kändes lite som om du inte visste hur du skulle lösa skrevet och därför vägrade kännas vid det. Nu är det löst - Bra!
Har du funderat på Stenebyskolans textillinje? Jag tror att du skulle trivas som fisken i vattnet på den, när jag gick där bestod typ hela klassen av små Ericor ;-)
Dessutom utvecklas man vansinningt mycket av det geografiska läget (dalslands djupaste skogar). Dels för att man egentligen alltid jobbar i verkstäderna, men också för att man tappar andan av den fantastiska naturen! Kolla upp den, lova mig det!

woa said...

Ja, varför kan man inte fokusera på sånt jobbigt. Säg till om du kommer på något svar!

Jag älskar tavlan, massor! Lisbet och pratade om sexualiteten som ofta för kvinnan är den amerikanske pinuppan som är hårlös, perfekt frisyr, tillrättalagd, medan den franska horan glömts. Som är hårig, inte har perfekt kropp, sexiga underkläder, rysch, pysch. Din tavla påminner mig om det - frigöreslse när det är som vackrast!LÖVE IT! Och önskar att jag kommit på det först... :) Som det alltid är!

woa said...

Jag har kommit på att jag älskar ballonger. Det så fint, barnsligt och underbart!

nina said...

SNYGGT! Ärligt talat tycker jag att den är klar som den är. Störtskön. Jag relaterar till dina ben.

Det är klart att man ska ha tvivel kring sin motivation/sina poänger, annars utsätter man sig ju inte. Att göra nåt som är verkligt betydelsefullt är att inte åka på bananskal. Man kommer regelbundet ifrågasätta själva grunden och man behöver helt enkelt ta sig igenom det om man är angelägen om att utvecklas. Vi snackar ständigt om detta på kunstakademiet - det är liksom en del av skapande arbete. Brukar skoja om att det är skönt att vår favoritlärare är psykoanalytiker - kan nämligen behövas. Kontentan: Håll ut! Strid för din rätt till egensinne! Heja heja!