27 Dec 2008

Utanför fönstret blinkar stjärnorna vitt, grönt och rött. Vilka kommer att dö först, vilka har redan slocknat? Det är inte så svårt att förstå varför människan alltid farsinerats av stjärnhimlen, varför det finns sådant som astrologi. Men här är stjärnorna svåra att se. Jag tror inte riktigt att de födda i de stora städerna, inte att Falun skulle vara en speciellt stor sådan, förstår att uppskatta åkrarnas stjärnhimlar. Eller det "kristallklara" mörkret. Jag har aldrig förstått hur tystnaden där under himlen, mörk, klar och djup skrämmer. Men jag har aldrig förstått vad det är med tystnad i allmänhet som skulle vara så skrämande heller. Här är så tyst det nu kan bli med bilarna ute, kylskåpet, elmätaren och husets egna små ljud. Jag tycker om tystnad, för det mesta i alla fall.

1 comment:

Maria said...

Visst är det något magiskt med en mörk stjärnhimel i den stilla natten! Det var en av de saker jag hatade med att flytta in till stan i högstadiet. Stjärnhimlen var svag mot röd bakgrund, inte strålande detataljerad mot en nattsvart himmel. Suck... KRamar