12 May 2008

Ok, det här har jag försökt med idag. Bildkvalitén är inte den bästa som så många gånger tidigare. Men ni kan se mina halvhjärtade försök att planera mig i alla fall.





Jag började någon gång efter min tvättid mitt på dagen att fundera på varför jag gjorde vad jag gjorde. Egentligen tycker jag att det är lite poänglöst att försöka komponera mig på en väggyta jag inte har tillgång till fören på måndag. Så jag ger upp det hela. Jag vet vad jag har för material att jobba med och någon lös tanke och ide om en lös spiralform... men det kan ändras!

Kom gärna med konstruktiva synpunkter... =o)

3 comments:

Maria said...

hej!!
En tanke jag fick... Jag funderade lite på fötterna och ansiktet. När jag tittar på bilderna (fast det är ju grymt svårt att göra när man ser det på en liten bild och inte i verkligheten) så är det efter ett tag mest de jag ser. Fötterna nere och ansiktet uppe och missar resten. Du kasnke skulle antingen sätta de långt ifrån varandra så man tvingas se hela fältet när man zoomar in sin blick, eller kanske som en mittpunkt, eller ha något tredje starkt att komponera med (som lungorna)? Fast å andra sidan blir det stor skillnad när man inte kan spänna sin blick över hela ytan som här utan bara delar åt gången när de hänger. Jag tycker du gör klokt i att vänta tills du är på plats och vet exakt hur det ser ut och hur man ser och så. Kramar

Anonymous said...

En rolig sak är ju att ditt verk är så föränderligt, du kan byta plats och ändra form lite som du vill. Ett pusselverk. Ha inte för långt avstånd mellan delarna tänker jag, så det blir mer som en helhet.

/Elin.

nina said...

Den översta gillade jag inte alls, men de andra hade nåt. Jag tänker mer att du ska jobba med avstånd/närhet i den bemärkelsen att det blir spännande. Klumpa ihop, skjuta ifrån.. Vissa delar behöver avstånd, andra närhet. Ja du vet.
Tänkt tanken att måla en bakgrundsfärg? Den kan ju vara partiell. Det runda skulle framhävas mer.
Sen tänkte jag själv inte så mkt på fötterna, men det kan nog vara en bra idé att komma så långt som möjligt ifrån att försöka bygga en gubbe av delarna.