20 Apr 2008

Ljuva vår. Eller inte. Nu hjälper inte medicinerna eller... ja dem hjälper väl men inte så att jag är symtomfri direkt... ljuva tid. "Det gör ont när kroppar brister". Men det ska inte handla om det här även om det tar del i projektet jag jobbar med.

Jag fick tips om en konstnär av min handledare, Raymond Pettibon heter konstnären. Några exempel på hans bilder. Relativt intressant.






Han organiserar sina bilder på olika sätt på väggen. Blandar både inramat och oramat. Han jobbar ofta med bläck och gör bilder med mycket innehåll. I alla fall är det mitt första intryck av honom. Googla om ni vill, finns en hel del intressant.

Jag ska ta nya tag med mitt projekt imorgon. Tror jag ska börja med att gå tillbaka till min projektbeskrivning för att minnas varför jag gör det här. Jag börjar tappa fokus. Det spretar åt alla håll både på papperet och i huvudet känns det som. To be continued...

3 comments:

Nina said...

De där vågbilderna var fina... Och dumma vår! :)

Linda said...

Jadu, det är samma här; det spretar åt alla möjliga håll. Jag glömmer bort vilka som ska vara betraktare, ögonen styr mig exakt hela tiden. Dessutom blir det hela väldigt mycket "jag", eller hur man ska säga. "Personligt och eget uttryck" sa Lee på grupphandledningen - och det får man väl tolka som bra. Det är bara det att jag är rädd att det här kommer att sluta i allt annat än konst för synskadade. Allt går så långsamt!! Jag har suttit fast sedan jag började tamejtusan!

Svala said...

Linda: Gha ja visst är det aningen frustrerande och segt. Du kanske skulle börja jobba med ögonbindel? fast sen kan jag tycka att det inte gör så mycket om ögat styr dig också. Måste ju finnas nått av dig i projektet också och du är ju faktiskt seende.